Om ca en vecka åker vi hem till Sverige och innan dess ska denna blogg hinna bli till en bok. Så därav detta sista inlägg och avslut på bloggen. Tänker inte sammanfatta dessa fyra månader i kina på något speciellt sätt utan bara konstatera att vi har haft det grymt bra samtidigt som vi ser väldigt mycket fram emot att komma hem till Sverige igen.
Tack alla som följt bloggen, kommenterat och på övrigt sätt gjort vår tid här roligare.
Ses snart.
// Josef, Josefine & Ellen
I ett land som Kina finns några av världens högsta och flashigaste byggnader, man bygger snabbtåg som exporteras till Europa, rymdsatsningen siktar på att bli mer framstående än USA:s och enligt en uppgift jag läste så finns det fler kineser som studerar engelska än vad det finns amerikaner med engelska som modersmål. Trots detta så slås man dagligen av kinesernas oerhörda svårighet att översätta skyltar till engelska. Då talar jag inte om den lilla kioskägaren på hörnet som vill sälja mer läsk till västerlänningarna i kvarteret och stavar fel på den handskrivna lappen i skyltfönstret utan snarare om miljardföretagen som bygger nya 30 våningshus runt omkring i hela stan och som inte kan stava till building i sin reklamkampanj som sitter uppsatt överallt där de arbetar. Eller ett av de stora glassföretagen som på alla sin glassboxar frontar med en glad tjej i det amerikanska klädföretaget Abercrombie & Fitch tröja. Problemet är bara att tjejens tröja är en fejk kopia och att man ha stavat fel på trycket på hennes mage.
Förutom rena stavfel som snarare är regel än undantag finns det skyltar där man måste anstränga sig för att förstå själva innerbörden.
Gillar slutklämmen på skylten ovan där man tydligt slår fast att den som bryter mot reglerna får acceptera konsekvenserna. Här är det inget daltande inte.
En annan typ av skyltar är inte riktigt lika direkta utan lämnar lite mer åt läsaren själv. Vid papperskorgen vid skolbespisningen på en skola möttes vi av följande skylt med texten “Each grain of rice we ever ate, cost someone else a drop of sweat“.
Andra exempel på dessa budskapsskyltar är:
Vissa andra skyltar är väl inte direkt felaktiga på något sätt utan snarare kanske bara onödiga. Den här skylten satt vid floden i Lijiang. Det var ca 30 meter fritt fall ner till floden och styrkan i strömmen förde snarare tankarna till forsränning än simning.
(crossing strictly forbidden)
Slutligen måste vi även visa skylten som satt på toaletten på den nyöppnade Starbucks. Alla kineser är tydligen inte helt vana vid den västerländska toalettraditionen…
// Josef
Idag satte vi Sara på flyget tillbaka till Sverige och det börjar på allvar kännas att vår tid här går mot sitt slut. Om mindre än två veckor är vi i malmö igen. ska bli väldigt kul att få träffa er alla goda vänner igen. Men fram till dess ska vi försök hinna med ytterliggare några utflykter och upptåg här i kina.
Igår morse vaknade vi inte speciellt utvilade efter att åkt nattåg hem till kunming från Lijiang. Det är en gammal (eller nybyggd gammal) stad fylld med små gränder och mysiga gator. Vi var där i tre dagar med Sara och passade även på att göra en utflykt till en vandringsled ett par timmar därifrån. Tyvärr kom vi inte riktigt dit vi ville och den förväntade bergsvandringen blev en flodvandring istället. Inte riktigt samma utsikt men ändå trevligt.
***********************************
När vi var ute på en promenad fick vi även se hur det går till när man tillagar hund. Konstigt det där, hemma är det så normalt att äta gris och ko men när det kommer till hund känns det plötsligt motbjudande och konstigt. Vi borde nog alla besöka Scans slakterier llite oftare för att få en lite riktigare bild av hur det vi stoppar i oss en gång sett ut.
**************************************
Vi har en blivande rallystjärna i familjen.
Ett litet gästinlägg av syster Sara som är på besök i 12 dagar 🙂
Senaste dagarna har jag gång efter gång utbrutit “Så konstigt”. Mycket här i Kina är verkligen så konstigt! T.ex. har jag sett en kvinna hjälpa sin 2 åriga kille att bajsa uppe på entrén till ett av de mest lyxiga varuhus jag sett, lägga ett papper ovanpå och utan att skämmas gå därifrån. Fem steg ifrån dörren till Rolexbutiken! Det är konstigt!
Eller det oerhört farcinerande torget där alla samlas på kvällen för att ställa upp sin bergssprängare, samla lite folk och sedan dansa (typ lovsångsdans), samtidigt som grannen har sin musik 3 meter bort med en annan variant. Bredvid detta är en stor folksamling på 200 personer som lyssnar på en kinesisk halvfull sångare som kör acapella med en manlig dansare som tar några steg åt ena hållet och sen några åt andra med en cigarett i ena handen. Utegymmet på torget används hela tiden av ett 30-50 tal msk och barnen har rullskridskorträning brevid dansen. Allt på ett och samma torg, så härligt och önskvärt, men så konstigt!
Idag var vi på något som heter Cupping. Man fick 20 koppar fastsatta på ryggen via vakum. Syftet med detta är vi inte helt klara på men det sägs ta bort giftet ur kroppen. Vi fick även 20 st 10 cm runda och stora blåmärken på ryggen, så nu väntar vi bara på effekten av cuppingen ska ta vid så vi kan påbörja våra nya liv utan gifter. Vi hoppas denna konstiga massage ska vara värt smärtan!
Samtidigt som mycket är långt ifrån sin egen verklighet är Kunming mycket mer likt Sverige och våra svenska städer än jag förväntat mig. Centrum i Kunming är som vilken storstad i Europa som helst, men på Kinesiskt vis.
Till systrarna: jag har försökt vinna lite fördel inför att Ellen kommer hem, försöker få henne att säga Sara. Det första hon säger när hon varknar, på varje trappsteg hon tar, varje msk hon ser, i princip hela tiden, är dock Greta. Greta hit, Greta dit, Greta, Greta, Greeetaaaa
Man kan få se en mängd olika saker när man går på promenad i Kina. Här är några saker som Josef och Ellen uppmärksammade idag när vi gick ut en sväng.
Det växer blommor ur gitarrer.
Man städar gatan i högklackat.
Paraply är bra även när solen skiner.
Det krävs fem man för att beskära en palm.
Träden i parken får dropp.
Plötsligt rullar det in en stadsjeep av märket Porsche i en skraltig gränd.
Man kan riva hus på olika sätt.
// Nu ska jag ut till flygplatsen och hämta syster Sara. Ha det gott därhemma.
Josef
för er som behöver vigda era vyer vad gäller “kinamat”
trähink med ris
kyckling med jordnötter och ingefära
soya
vårrullar
lotusrot
sötsur sås med biff
friterade svampar
krispiga kidneybönor…
och ja… vi ha längtat efter grillen här i Kina och idag på TCG Nordicas valborgsmässofirande fick vi äntligen ta del av nygrillad hamburgare och korv!!!
**************
imorgon kommer faster, svägerska och syster Sara hit… vi längtar!
kram
Någon gång vid den här tiden så brukar de svenska tidningarna alltid ha en glassprovning där de testar och betygsätter årets nyheter. I Kina finns en mängd glassar som vi aldrig sett maken till i Sverige så vi tänkte ge GB lite hjälp till nästa års nyheter och hade därför häromkvällen en provsmakarafton där vi gick igenom lite olika modeller för att se om det fanns något att importera till Sverige.
Testet bestod av 8 olika glassar, vardera glass poänggavs mellan 0-5 vilket gav en maxpoäng på 25 p. Vi kunde ganska snabbt konstatera att glassarna i kina har en något annorlunda smaksättning än de svenskan. Om vi börjar från botten så var det tre glassar som utmärkte sig lite extra negativt.
Majsglassen, 1 poäng
Själva utseendet på glassenborde gjorde väl inte första intrycket speciellt bra. Väl i munnen insåg vi dock alla med absolut tydlighet att majs och glass inte bör blandas ihop. På kvällen när Josef kom in till Josefine för att lägga sig berättade hon uppgivet att hon låg och tänkte på alla goda saker man kunde äta i Sverige men ändå inte lyckades få bort smaken av majsglas från tungan.
Majsglassen enda poäng kom från Josef. Några rapningar senare där glassen åter gjorde sig påmind var det dock tydligt att det ända rätta betyget hade varit en nolla.
Gröna bönor-glassen, 1 poäng
Isglass med smak av gröna bönor. Bara själva färgen på glassen hade räckt som motivering till det låga betyget. Men för att verkligen understryka detta så låg smaken något närmare mögelhållet än bönor. Glassen enda poäng gavs med motiveringen att den i alla fall inte var lika äcklig som majsglassen
.
Blandade bönor-glassen, 3 poäng
Om man inte kan göra en glass god kan man i alla fall lägga ner lite energi på designen. En fyrkantig fin pappkartong räcker dock inte för att få upp betyget något högre. Lukten när kartongen öppnades avslöjade innehållet.
Vanilj cheesecake, 11 poäng
En något svårbedömd glass. Skulle enligt Josef passa riktigt bra som fin efterrätt på restaurang tillsamman med frysta bär. Konsistensen påminde om cheesecake
och smaken om yougurt. Fick en trea i betyg och resten tvåor.
Red Jujube milk flavour, 12 poäng
Hennings favoritglass som fck hela 4 poäng av honom. Vi andra nöjde oss med en två till denna fruktglass med ett tunt lager av vit choklad runt sig. Enligt vissa bedömmare så hade glassen hamnat på ungefär samma nivå som bön-glassen om det inte vore för den vita chokladen. Men vill man ha vit choklad kan man ju lika gärna köpa en chokladkaka. Om ni inte smakat jujubi bär så ser de ungefär ut som fikon men smakar som sura körsbär.
K+ (persikoglass), 18 poäng
En riktigt god glass som fömodligen hade fått ännu högre poäng om den inte kommit så tidigt i testet. Vi visste inte att vi vi skulle komma att del ut fler nollor än femmor. Testpanelens samlade reflektion efteråt var i alla fall att denna persikoglass mycket väl kunnat slå sig in på den svenska marknaden.
Zebraglassen, 18 poäng
Vaniljglass med insprängd riven choklad. Påminner om vinetta glass hemifrån men saknar tyvärr den där riktigt goda chokladen. Fick nog lite extra poäng eftersom den kom direkt efter bönglassen och vi var extremt tacksamma för någon annan smak att tvätta munnen med.
Nougatglassen, 20 poäng
Kvällens vinnare. I mitten finner vi en nougatkärna som är täckt av vaniljglass och någon slags sylt. Runt om draperas glassen av en krispig nötchoklad. Föll hela testpanelen på läppen och fick en av de två femmorna som delades ut under kvällen. Finns även i en annan utgåva i gul förpackning som enligt vissa kinesiska glasskännare ska vara ännu godare.
Kontentan av kvällen blev att glassen här kina nog skulle ha svårt att ta sig på den svenska marknaden. Några bra glassar finns det allt men de dåliga är riktigt dåliga. Jag kan fortfarande rysa till när jag tänker på majsglassen och gröna bönor lär nog inte komma på tal att serveras i vårt hem den närmast tiden. Priserna på 1,50-3 kr per glass gör dock att mängden njutning per krona blir betydligt högre än i sverige, så länge man ser till att välja rätt.
I Fredags var jag och några till på besök i en kinesisk skolklass. Barnen var 8 år och 49 st i klassen! Läraren var nöjd, det var det minsta hon hade haft sedan hon började arbeta för 27 år sedan. Vi fick hålla till i mediesalen och trots att vi hade tillgång till mikrofon gjorde vi oss knappt hörbara. När vi efteråt påpekade att det var väldigt hög ljudnivå i klassen så svarade läraren att hon var så van vid detta att det inte bekom henne. under ca en timmes lektion var klassen tyst under sju minuter: när det visades film. Så kan det vara i en klass i Kina. Jag hade inte alls tänkt mig detta klassrumsklimat och i Sverige skulle jag behöva leta länge för att hitta en så här högljudd klass. Men vem vet, kanske var det vi vitingar som spelade upp dem.
Vi hälsar Joel Strömberg och Anna & Henning Elvtegen varmt välkomna till Kunming!
Glad påsk på er därhemma.
Josef och jag brukar diskutera det här bloggfenomenet ibland. Inte några djupare analyser men vi har märkt att bloggar handlar om olika saker. De allra flesta skriver om livet, några skriver hjärtskärande och blottande, andra skriver mest om vardagsbekymmer och ser bloggen lite som en klagoforum, vissa tycker och tänker om viktiga ämnen och debatter, nån skriver dikter, andra om mat, några är ute och reser…
… nåväl detta har ni antagligen också märkt. Hur ni tolkar vår blogg är upp till er ! Vi hoppas att ni inte tycker bloggen kantats av allmänt tyck synd om mig… det är mest det vi inte vill att den ska vara.
Med denna ursäktande inledning kan ni kanske gissa vad som komma skall…
Vi har nämligen konstaterat att Ellen har åksjuka! Förra veckan blev taxibilar och kläder nerspydda 4 gånger! det händer inte varje gång men lite titt som tätt. Joel och Jenny hade en fantastisk inställning till detta inte så trevliga semesterinslag, de skrev en liten sång:
“Det var en gång en liten tjej som bodde i Kunming ,
och varje gång hon åkte bil,
så hände det så här”
sången har rörelser och på slutet så visas ett kräktecken! Vi spelade in denna fantastiska visa och nu så kan ellen lyssna på den hur länge som helst utan att tröttna. Tecknet på slutet gör hon med stor entusiasm.
kram från småbarnsresebloggfamiljen
madeinkina 